Handikapp & Kärlekslivet förr

Pojkvännen nummer 2

När jag var tillsammans med en kille som hette "R" så, jag har nog aldrig mått så dåligt efterråt när jag tänker efter, obs att detta hände 2005-2006. Jag träffade honom genom min första pojkvän. I alla fall, vi var tillsammans i ungefär 1 månad tror jag. Den bästa månaden i mitt liv, trodde jag då. Grejen med denna killen var han bara var ute efter en sak, självklart sex för det tänker bara killar på i den åldern. Även tjejer så klandrar inte bara killar. 
Han tjatade hela tiden om att han ville ha sex och det ville inte jag med det kunde han inte förstå. Så istället för sex så började han även tjata om avsugningar och sånt där. Vilket jag inte heller ville, kom igen, jag var 15-16 år gammal. Dessutom så hade jag NOLL självförtroende då. Jag hade aldrig visat mig naken för någon. För att jag inte var nöjd med min kropp, alla mina ärr, min sneda rygg som jag på alla sätt försökte dölja med stora tjocktröjor. Redan där började nertryckandet. Hela tiden klagade han på att jag aldrig hade sexigare kläder och jag försökte förklara för honom gång på gång varför jag hade tjocktröjor, för jag inte ville visa mig, min kropp. Tjurig som han blev så accepterade han det i alla fall, kan man ju hoppas...
Återigen till det här med att ha sex, hur kan man ha sex med någon som man inte känner sig bekväm med och i sig själv? Det förstår inte riktigt jag. Men han tjatade och tjatade att han ville ha sex men han ville verkligen inte lyssna. Jag kommer ihåg att jag bad honom försöka förstå, prata sex med mig, sex för mig är något fint. Man ska trivas med varandra, det ska vara mysigt. Helst sånt man ser på filmer. Levande ljus, det är lugnt och man är lyckliga i varandras armar. Men för honom var det bara som i en porrfilm, Pang på!

Så vi började prata sex lite smått och så tredje gången så smsade han på kvällen då han var på väg hem till mig om vi skulle mysa till det när han hade kommit fram. Kommer ihåg att jag var med två av mina bästa vänner som jag alltid kan ta råd av.

I smset stog det " Ska vi mysa till det när jag kommer hem till dig? "

jag vart helt stel, nästan så mina kompisar undrade om jag slutade andas. jag visade dom smset och dom ställde den andra frågan " Jonna, tänk efter nu. Är du bekväm i hans sällskap? " Jag stod ett tag och funderade, tvekade och när jag precis ska säga något så avbryter dom mig samtidigt " Nä Jonna, du är inte bekväm, då ska du inte ha sex med honom förens du känner dig redo " Den bästa meningen jag hade hört på länge. Så jag svarade inte på smset utan väntade tills han hade kommit.

På kvällen sa jag att jag inte var redo och han vart jättesur. Hela den helgen var bara, awkward! Samma kväll som han åkte hem fick jag ett sms " Jag har tänkt lite och jag kan inte ha en tjej som inte vill ha sex, inte vill suga av mig och inte vill klä av sig framför mig så det är slut, have a good life! Lycka till att hitta någon som vill ha dig! " Kommer ihåg dom orden som det vore igår. Då bestämde jag mig, jag ska inte lita på killar bara för dom inte kan acceptera mig för den jag är. Det är väl inte utsidan man tittar efter, det är väl insidan? Kan jag tycka i alla fall och det är det jag letade efter. Han hade ett hjärta av sten och inga känslor överhuvudtaget, bara sex i sina tankar. 
Efter några dagar fick jag höra att han hade spritt massa rykten om vi hade haft sex i alla fall, även där vart jag helt ställd för även mina kompisar hade tydligen fått veta det och dom frågade gång på gång varför jag hade sex med honom när jag inte var redo. Vi hade inte sex!

Han dumpade mig för att vi inte hade sex, så enkelt var det. Go to hell you son of a bitch!

Då vart jag arg och började frågade varför han hade ljugit för mina kompisar och det var som att kasta en fet sten i ett glashus. Han vart vansinnig, helt tokig blev han vilket skrämmde mig.

Han spottade så mycket galla över mig, högg mig i ryggen med 1000 knivhugg och trampade på mig. Så kändes det. Även då fick jag veta hur dålig jag var, helt värdelös och hur han inte kunde förstå hur jag kunde ha vänner eftersom jag var ett missfoster som kissade genom magen med en slang..

Han skrev " Hoppas du dör oskuld för det finns INGEN som vill ha ett missfoster till flickvän så det är ingen meningen med att du lever så gå och häng dig!!! " Då vart det helt svart, jag skakade, grät i flera dagar och vart så negativ till killar redan första kvällen. Inga killar fick prata till mig eller röra mig.

Då funderade jag på om jag skulle bli lesbisk på riktigt, nä men nästan. Det kändes så just då.

1½ senare träffade jag min alla första kärlek, helt underbart var det att hitta någon som lärde sig älska mig. Fast jag är född med ett ryggmärgsbråck, han accepterade det till 100% och det var jag inte van vid. Fortfarande var det svårt att lita på honom, jag trodde han skulle göra likadant som den andra svinet gjorde men han gjorde inte det. Jag började litade på honom, älska honom och vi var tillsammans i över 1½ år. Och det är 2 år sen snart och nu har jag en ny pojkvän som också älskar mig för den jag är, accepterar mig och tycker jag är världsbäst, det fick jag aldrig höra av dom andra rövhålen.

Jag är så otroligt tacksam för att det finns folk som accepterar, älskar mig för den jag är.

Det går inte att beskriva i ord hur glad jag är över att ha folk i mitt liv som kan hjälpa mig när jag behöver det.

Så ta till er detta, bara för man är född med lite problem så har man faktiskt känslor. Man kan älska, man kan skratta, man kan prata. Man kan göra nästan vad som helst. Man kan lära sig lita på folk.

Jag tror att det flesta, eller det är nog väldigt många som tror att bara för man är född med ett ryggmärgsbråck eller så, man sitter i rullstol som ett vårdpaket. Jag är en av dom friskaste i världen men jag hinner aldrig berätta att jag kan gå, springa, krypa, prata, vara med i någon sport för så fort dom hör ordet ryggmärgsbråck så sticker dom. Så har det alltid varit. Glad att det där är över. 

 

Rebecka

10 november 2011 19:36

Störd killle, det är ju snarare han som borde få problem med att hitta flickvänner isåfall!

http://troochtvivel.bloggplatsen.se

Ericsson

10 november 2011 21:23

Eller hur, han var helt körd i huvudet.
Redan första gången han var här så att han och skröt för min mor hur många gånger han hade blivit tagen av polisen och sånt där.
Jisses!.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 21 månader sen vi blev till sammans, jag och Andreas. Bästa dagen i mitt liv, dom Jag älskar honom så otroligt mycket så det går inte att beskriva. Helt galet!  Tänk vad tiden har gått fort. 10 april 2012 är det hela två år?!  Sinne...

Inte okej, inte alls okej!  Vaknade inatt av att magsjukan attackerade mig. Satt på toan, ja jag vet inte hur länge det var.  Har nästan sovit hela dagen, gått på toan, sovit lite till, gått på toan. Är jättetrött och min mage är inte alls med mi...

Ville bara visa att jag lever! Bjuder på en puss bild från Säter :)     ...

Jag har inte haft någon lust att blogga och vet inte varför, jag känner att jag inte haft något att berätta för er. Men jag tänke ändå göra ett inlägg :) 3 Januari 2012 idag, börjar det nya året tillsammans med familjen Sernald, så underbart! J...

Hoppas ni hade det riktigt kul på nyår, för det hade jag! Jag och Andreas + två kompisar var bortbjudna till ett par andra kompisar. Åt jättegod mat, både förrätt, varmrätt och efterrätt. Man var lite rund om magen efter det. Sen spelade vi en ...